Det känns som att jag fått livet i present!!! Fastän jag så nyligen blivit brutalt medveten om hur skört livet är, blev det ytterligare lite tydligare nu när det gällde mig, och dessutom mig som ensamförälder. Jag ska verkligen försöka göra allt jag kan för att förvalta den gåva som livet är, ta vara på livet, inte låta mina fördomar om hur jag tror att andra tycker att jag ska vara och leva styra mig - och är det inte fördomar, utan andra verkligen har en åsikt om hur jag ska agera, så får det vara deras problem! Nu ska jag leva livet på det sätt som jag tror blir bäst för mig och mina barn! Kanske inte blir några revolutionerande förändringar idag, men kanske tillräckligt för att folk ska börja reagera. Inte i morgon kanske, och inte heller på onsdag, men på torsdag kanske, eller kanske på självaste midsommarafton -who knows!?
Även idag fick jag ett givande samtal med överläkaren jag träffade. Vi talade lite om förändringen av mina bröst, och det stod i min journal att jag gått ner 10 kg nyligen. Jag frågade henne om det stod varför, det gjorde det inte, men så tittade hon på mig och sa; du har haft sorg.... Då visade det sig att hon vid 44 års ålder förlorat sin man i sjukdom på sex månader från diagnosen ställts, hon hade då haft två barn runt 10 årsåldern. Vi pratade lite runt det och saker hon berättade gav mig kvitto på att jag ÄR på rätt stig, att jag inte ska tänka så mycket på hur saker "borde vara" och hur man "borde tänka", har man inte gått i mina skor har man inte rätt att dömma mig, punkt slut!!!
Ett varm tack till alla som tänkt på mig och bett för mig under den ovissa väntan på provsvar!!! Jag hoppas att ni som hittat min blogg genom att söka på cancer osv kommer fortsätta läsa min blogg, även om jag hoppas att den aldrig mer kommer handla om knölar, cancer eller andra tråkigheter!
Kram till er alla!!!