Så, då var jag äntligen tillbaka, hemma... "Borta bra, men hemma bäst!" ...eller???? Hm, ja jag vet faktiskt inte, just nu kastar olika känslor mig fram och tillbaka, hit och dit. Ena dagen vill jag bo kvar här, i huset som jag trivs bra i och håller på att fixa runt lite i för att det ska bli optimalt för mig och barnen. Andra dagen blir jag överväldigad av allt jag vill göra, allt jag inser att jag inte hinner göra, allt löpande som jag ligger efter med, då börjar jag tveka. Tredje dagen inser jag att jag kommer att behöva passera olycksplatsen två gånger om dagen nu när jag börjar jobb i september och känner att det kommer bli jobbigt på många sätt. Det är nämligen så, att under semestern har ytterligare en man bragts om livet, på nästa exakt samma ställe som H (skiljer ca 5-10 meter bara), den här gången var det en MC-registrerad vespa (eller liknande) som frontade, åter igen med en buss.... Känns som det ligger en förbannelse över just den där platsen. Jag vet även att en man som var ute och cyklade dog på nästan exakt samma ställe, dock för 10 år sedan, men ändå.... Spooooky på något sätt!!!
Nå ja, jag behöver ju inte bestämma mig än om vi ska stanna kvar i huset, samhället, kommunen eller ens länet.... Man "ska" ju inte ta några stora beslut under "sorgeåret", så jag låter helt enkelt bli då! ;)
Jag har i stället börjat renovera lite, anpassar huset efter den nya situationen och tar tag i projekt som var i planeringsfasen redan före olyckan. En vägg har rivits, golv bytt ut, ny kyl och frys osv. Nu är det sonens rum som står i fokus. Han har inga garderober i sitt rum, så nu bygg det i väggen mellan hans och mitt sovrum. Det resulterar i att vi båda får nya garderober med skjutdörrar, från var sitt håll.
Jag tog, dum och överambitiös som jag är, på mig att spackla, slipa och måla inne i garderoben i sonens rum, innan skutdörr och "fuskvägg" som dörren ska glida in bakom fixas. Kanske bara halvt genomtänkt med tanke på tidsåtgång och förkunskaper... Men, men, jag har spacklat och jag har slipat. I helgen var det lite "karlar" här och spanade och allt jag hörde var "ja, det är ju inne i en garderob så det blir nog bra" och "pappremsan (mellan gipsskivorna) har släppt här".... Såatte, jag antar att jag inte är så bra på att spackla, eller så gick inte alla "Vad bra det blev!! " in igenom öronen... Frågan är, är jag "bara" helt enkelt dålig på att utföra detta arbete (som jag dock aldrig tidigare gjort) eller förtjänade inte mitt slit en klapp på axeln (eller verkar jag för stark som kvinna för att vilja ha en klapp på axeln?). Tja, vem f## vet, men jag tror inte jag ger mig på att spackla och slipa igen, finns ju experter på området som tydligen gör ett bättre jobb, tror jag hellre betalar för att få eländet gjort i stället, så kan jag göra något roligare under tiden!!!
Nämensåatte, om man skulle gå och stryka på ett lager färg till då... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar