Hm, jag inser att jag har fördomar om människor runt omkring mig.... Jag TROR att de förväntar sig att jag är nattsvart på både insidan och utsidan, att jag går med böjt huvud och aldrig skrattar, knappt ler.... Och när jag sedan inte agerar så, utan klär mig ljust, gör lite som jag vill, sträcker på mig och emellanåt gapskrattar, så kan jag drabbas av enormt dåligt samvete (tillfälligt dock).... Tror alla att jag glömt H nu, bara för att jag orkar vara glad, tror de att bara för att jag ler så sörjer jag mindre....
När jag talar med mina närmsta vänner om mitt liv, vad som händer, vilka känslor som finns, om nya vägar jag sniffar på - blir de bara glada för min skull!!! De blir glada över att se mig glad, de blir glada över att jag inte är nattsvart "inside out"! Underbara & härliga vänner jag omger mig med!!!! Nu gäller det bara att lyckas tro, inse, att resten av mänskligheten också unnar mig en lycklig framtid, oavsett hur låg, eller kort, tid jag tar på mig att nå dit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar