Inte fastna... !!!

Har haft total skrivkramp ett par dagar nu, det har helt enkelt snurrat för mycket, för fort i huvudet, så jag har inte lyckats hålla kvar en enda tanke. Stort som smått har fart runt, känslor, saknad, framtid, vad betyder något, vem betyder något....

Efter ett par ganska långa samtal med en annan ensamförälder, som kommit lite längre än jag, var jag tvungen att inse att det var dags att sluta stirra runt, rastlös, förvirrad och vek, det var dags att stanna upp, sluta vara så hård mot mig själv, helt enkelt ropa STOPP!!!!!

...ja, enkelt och enkelt, det kan jag väl inte säga att det är, men jag har bestämt mig för ett par saker;

* Jag behöver inte veta idag hur det ser ut om 10 år, om 5 år eller ens om 1 år, bara jag har så pass framförhållning att jag och barnen fixar vardagen inom en överskådlig framtid, så är det ok!!

* Även om jag lyckas med ovan utmaning, är det många bollar kvar i luften. Jag kan inte hålla på att bara snudda vid alla bollar som är påväg ner, och sedan kasta upp dem igen. Jag måste lära mig att hålla fast i ett par bollar, vända och vrida på dem, identifiera dem och lägga dem på plats, just nu landar inget där det ska....

* Sorgen har många faser och jag behöver inte analysera allt hela tiden, vissa tankar och känslor i stunden är ologiska, men jag behöver inte fastna i dem!!

* Det ÄR ok att ha en bra dag, inget jag behöver skämmas för! 

* Det ÄR ok att ha en extra eländig dag, uthärda och försök ta nya tag!

...ja, förändringen kommer väl inte ske över natt, men i och med att jag satt ord på hur jag borde tänka, är jag i alla fall på rätt väg.

Utan att skämmas säger jag därför, jag har haft en ok dag idag! Mycket tack vare att jag har kunnat träna idag igen efter 1,5 veckas uppehåll pga en liiiiten skada. Men kanske oxå mycket för att jag inte varit så avstängd idag, jag har känt sorgen men ändå orkat hantera den! 

Och så var det där du sa om att jag inte skulle vara så hård mot mig själv.... Ja, ja vännen, ska försöka jobba på det med, lovar!!!  😉