Gå vidare....

Samtalade nyligen med en annan ensamförälder om att "gå vidare", vad innebär det egentligen? Känner att jag inte riktigt kunnat släppa den tanken, vad betyder det att "gå vidare", är det en universell eller individuell tolkning till begreppet, syns det utanpå om man "gått vidare", vad är motsatsen... att stå still... och NÄR framförallt kan man "gå vidare" och när tycker omgivningen att det är OK att "gå vidare".... Tänkte flumma loss lite i begreppet här, så får vi se om jag tycker att dimman skingrar sig. Blir jätteglad om du skriver en rad eller två om vilka tankar just du har om detta!

Frågan om det är en universell eller individuell tolkning är nog den enklaste, för jag tror att det är helt individuellt vad man lägger i begreppet. Fråga om vad det egentligen innebär att gå vidare är mer intressant... Måste man ha träffat en ny partner för att ha gått vidare, eller måste man gå vidare först innan man kan träffa en ny partner? Jag tror nog såhär, "nej" och "nej"! Jag tror inte jag måste träffa någon ny man för att säga att jag har gått vidare. Jag tror, att om det är mitt val att leva själv i resten av mitt liv och jag är nöjd med det och livet, så kan jag mycket väl ha gått vidare. Som parantes blir jag lite trött på de som säger, "men du, jag hoppas att du träffar någon ny i framtiden, du kan ju inte leva ensam, jag vill ju att du ska vara lycklig!" Ok, sedan NÄR blev tvåsamhet synonymt med lycka?? Har själv varit i ett förhållande där jag kände att jag hade varit mycket lyckligare som singel än fast i just det förhållandet (vill förtydliga att det INTE gällde mitt förhållande med H). Tror inte heller att man måste gå vidare innan man träffar en ny partner. Det kanske underlättar för vissa, man kanske blir mer öppen för att träffa någon om man känner att man är mogen för att gå vidare i livet, men jag tror också att man träffa en man och just för att man träffat någon känna att NU är det dags att gå vidare.

Vad innebär det då att gå vidare i livet, syns det utanpå mig, när jag gjort det? Kommer mina vänner säga, "men du, NU vet jag varför du ser annorlunda ut, trodde du varit hos frisören, men du har ju gått vidare, grattis till det!" Nä, så är det nog inte riktigt.... Men kanske blir man lyckligare av att känna att man vill gå vidare, och det kanske syns i ögonen.

Om motsatsen till att gå vidare i livet, är att stå still, kan det då innebära att man då bara "tar sig genom livet" och inte "lever det"? Att man mest ser sitt liv som en transportsträcka mot döden... Kan det vara så "enkelt", att gå vidare innebär att jag bestämt sig för att inte fastna i sorgen, att jag bestämt mig för att "leva" livet??? Är det så att vi krånglar till begreppen och lägger för stora värderingar i vad det innebär att gå vidare, att det blir ett unikum i sig, helt ouppnåeligt för vi sätter begreppet på en piedestal? Eller tror vi att startpunkten för att kunna gå vidare, är där vi lämnade "livet", att vi måste uppnå det som var tidigare för att kunna gå vidare.... Kanske är det mest fördelaktigt, om vi accepterar att det aldrig blir som förut, det kan bli jäkligt bra, men det kan aldrig bli precis som förr.... förr försvann för mig med min älskade man.... (men bara för att mitt förnuft inser det, är det inte så självklart att hjärtat är med på noterna!)

Ponera att det är "så enkelt" att det "bara" handlar om att vilja leva livet, att våga göra framtidsplaner igen, att våga ha en framtidstro, att våga vara glad... ja, men då kanske jag inte är så långt bort från att gå vidare, men FÅR jag göra det, redan? Vad skulle omgivningen, släkt och vänner säga, om jag gick ut med att "Jag har gått vidare i livet".... Skulle de tolka det som att jag glömt min man, att jag kommit över hans bortgång... I så fall har de FEL!!! ...eller så kan jag aldrig gå vidare - för jag kommer aldrig glömma min man, jag kommer aldrig över honom, jag kommer alltid att bära min sorg, den kommer bara förhoppningsvis bli mer handterbar, inte så akut och intensiv.  ...men när FÅR man gå vidare, utan att uppfattas som en kall bitsch??? För det räcker ju att jag har en bra dag, eller tom att jag skrattar en stund, för att det där dåliga samvetet ska poppa upp som gubben i lådan. Hallå där, du kan inte men att du är GLAD i fem minuter, har du glömt bort att du faktiskt är sörjande!! Så att gå vidare, kanske innebär att man komma över det där dåliga samvetet också....

Nej, jag vet inte om jag blev mycket klokare i kväll... vet fortfarande inte vad, när eller hur att "gå vidare" innebär för mig..... Vad innebär det för dig som har förlorat, för dig som står vid sidan av den som förlorat som anhörig eller vän?