Torsdagskväll....

Veckan som gått har bara rusat ifrån mig, vart tog den vägen?

I måndags var sista dagen på heltidssjukskrivningen, unnade mig att ta det helt lugnt på förmiddagen och la golv på eftermiddagen. Så gick den dagen....

I tisdags började jag jobba igen, dock bara på 25%. Jobbade två timmar i tisdags och tre timmar onsdag samt torsdag, i morgon är jag helt ledig/sjukskriven. Känns faktiskt bra att börja jobba den här gången! Visst, jag är aptrött på eftermiddagen, finns inslag av huvudvärk och stressymptom, men det är inte riktigt samma trötthet & panik som förra gången. Jag orkar hålla fokus i två - tre timmar i alla fall, och FRAMFÖR ALLT orkar jag vara närvarande på kvällen med barnen!!! Surhäxan är lite längre bort än för någon vecka sedan.... Nu ska vi köra på med 25% till och med den 30:e oktober och sedan går jag upp på 50%. Ska vara väldigt observant på hur jag mår, vara snäll emot mig själv och låta det ta tid, tänka långsiktigt.

Idag har jag varit och handlat inför barnkalaset på söndag. Vi ska inte vara här hemma, det blir totalt 16 barn + lillasyster och en kompis till henne. Jöööööösses, vilket sjöslag det kommer bli!!! Men jag hade svårt att begränsa mig när G började rada upp alla kompisar som han ville bjuda, speciellt när han lägger huvudet på sned och säger "men snälla mamma, bara en till...". Helt fantastiskt att en liten blivande 5-åring kan radda upp hela SJUTTON vänner som han ville bjuda!!!! Bara två som inte kommer, en har andra planer och den andra bor tre timmar bort, fantastisk uppslutning!!!

Så, jag har fixat lokal genom fina "E", som oxå ska vara "lektant" på kalaset, så jag bara kan få observera och förhoppningsvis njuta av en liten glad femåring som förhoppningsvis kan glömma att det är första födelsedagen som pappa inte närvarar fysiskt på. Har även hyrt in en trollkarl som ska trolla och knyta figurer av ballonger. Så blir det lite käk, fiskdamm med godis och tårta med spindelmannen på. Jo, jag vet att jag slagit på "stort" och att vad jag än gör så kan jag inte kompensera för att pappa inte är där.... men jag vill så gärna att det ska bli så bra som möjligt!

I kväll hade jag en tuff läggning av barnen. Båda ville höra "sagan" om när pappa krockade, vilket innebär att jag ska berätta om morgonen, hur det sa hej då till pappa, åkte till dagis, att polisen hämtade mamma och att jag tillsammans med prästen hämtade dem på dagis så de kunde få krama och säga hej då till pappa. De hade många frågor och ännu fler tårar som ville ut, så tillslut satt vi alla tre i sängen och kramades och grät. När de väl kom till ro så somnade de snabbt. Nu sitter jag här vid datorn ensam, igen, och önskar att jag hade en famn att krypa upp i, bara få vila i en lång kram. Annars går kvällarna bättre igen, tystnaden gör inte ont utan är ganska skön, men i kväll känner jag mig lite ensam.

/M