tisdag 26 november 2013

Ett år har nu passerat

Idag har det gått ett år sedan min man, barnens pappa, Henrik så tragiskt omkom i trafiken. Saknaden är så stor och jag har fortfarande svårt i bland att förstå att det är sant…. Hjärnan förstår men hjärtat vill inte!

Barnen säger att Henrik fyller ett år som ängel idag, en vacker tanke om än så sorglig. Han skulle ju varit här nu, busat runt med barnen, få se dem växa upp, få delta aktivt!! Det här känns så oerhört orättvist, både mot honom, men kanske främst mot barnen som saknar sin pappa så starkt, varje dag. 



Vi är så tacksamma för all omtanke och stöd vi fått under året i alla de former, allt från tankar, bakverk & marmelad till färdigställande av altanen och snickarhjälp! Jag har insett att jag är väldigt rik när det gäller vänner och vi bor i ett litet samhälle fullt av människor som bryr sig, på riktigt!!!

…ett år, sorgeåret… Ja, jag bär ingen illusion om att sorgen ska vara lättare att bära i morgon, bara för att "det där året" har passerat. För ett år sedan kunde jag inte se såhär långt fram ens, vissa stunder orkade jag inte tänka en timme framåt, förstod inte hur jag skulle överleva all smärta. Men det är sant, att man lär sig att leva med smärtan, och att den blir mindre intensiv. Den är fortfarande högst påtaglig vissa dagar, men jag kan hantera den. Är väl förberedd på att även den här julen och nyåret kommer kännas som "det första" utan Henrik, då chocken fortfarande var bedövande förra julen, jag minns faktiskt inte så mycket av den… 




Så, jag sätter min tro och min förhoppning till att 2014 blir ett bättre år, ett år då vi kanske börjar att leva, på riktigt, och inte bara kämpar med att ta oss fram, och helst ett år utan bakslag som sopar mig tillbaka till ruta ett igen. Jag ska i alla fall göra mitt bästa, för att bli hel igen, för att barnen ska må så bra de bara kan, och att vi kan skratta både med hjärta och ögon när tillfälle ges. Det handlar inte om att glömma, det handlar om att bevara våra minnen av Henrik med varsam hand och att låta honom finnas i vårt liv, att vi kan få känna oss lyfta av hans närvaro, i stället för sänkta av hans frånvaro.

Fina vänner, nära, kära, FB-vänner, bloggläsare, vilka ni än är där ute, än en gång, TACK för allt fint stöd vi fått under året - MEN glöm inte bort oss nu, vi kommer att behöva er närvaro och omtanke i framtiden också!!




Till sist, ÄLSKADE HENRIK, tack för de fina 10 år jag fick tillsammans med dig, tack för två underbara barn som idag håller mig uppe och förgyller mitt liv. Stort TACK för att jag fick bli mamma till dina barn, och att jag fick bli DIN fru. Jag hoppas att du håller ett vakande öga över oss.

Vi älskar dig, du kommer för alltid bo i våra hjärtan!!! 

<3 <3 <3

6 kommentarer:

  1. Hittar inga ord idag.... men största varma kramen till dig och barnen kommer här ♥

    //Bellan

    SvaraRadera
  2. Kramar om dig och barnen <3
    Nina

    SvaraRadera
  3. Kramar till er idag.

    Från okänd men dock en medmänniska

    SvaraRadera
  4. Varm, varm, varm kram från en som ganska nyss börjat läsa din blogg.

    SvaraRadera
  5. Saknar dina inlägg. Men kram från finnen.

    SvaraRadera