Vissen men gladare

Kände det redan när jag vaknade i morse, jag var genomförkyld, öm i halsen och kände mig febrig, skit också!!! Men jag har känt att det varit på gång, kroppen har inte svarat som jag har velat.

I väg med barn till dagis, hem och äta frukost, vitaminbomba mig med en smoothie och sedan dra täcket över huvudet och sova i 1,5 timme. Sedan var det dags att gå upp, äta lunch, packa simskoleväskan och hämta barnen igen. Svepte i mig två Alvedon innan jag stängde ytterdörren.

Simskolan löpte på smärtfritt och när jag i stort sett var färdig för att gå från omklädningsrummet med barnen, kommer det fram en annan mamma fram till mig, som jag pratat med vid ett par tillfällen. Jag ser att hennes ögon har tårar när hon lämnar över tre McDonaldsBiljetter och säger att hon tänker på oss, och tycker så synd om oss….

Jag blir helt paff, tagen på sängen, visst att jag förstår att min historia berör, men ibland förundras man över vilka underbara och omtänksamma människor det faktiskt finns i samhället!!! Jag antar att min historia, blivit min vardag, samtidigt som jag träffat på sååååå många som gått igenom liknande livsöden, så jag har nästan börjat bli överraskad över att folk fortfarande blir så berörda! Men här stod alltså en annan mamma framför mig, som antagligen insåg att det lika gärna kunde varit hon som var jag, ensammamman, vilket berört henne ända in i hennes vardag, så att hon funderat på vad hon kan göra för oss, och så fixa dessa McDonaldsBiljetter till mig och barnen! Fantastiska medmänniska, DU berör mig!!

Sedan är det där med att "tycka synd om…" Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig! Då är det mer synd om barnen som får växa upp utan sin pappa!! Eller om H som inte får vara här och deltaga aktivt i barnens uppväxt!!! Visst, det är SÅ tungt vissa dagar, både sorgen, vardagsbekymmerna och den bedövande trötthet som ingår i paketet kan ibland knocka mig totalt…. Men att det är "synd om mig"…nej, det vill jag egentligen inte höra! …men jag tror jag förstår hur hon menar!

På vägen hem tog jag och barnen ett gemensamt beslut att jag inte skulle behöva laga kvällsmat, utan vi hämtade hem en stor familjepizza, barnen fick välja och SURPRISE, det blev Hawaii :) Vi hade en riktigt mysig stund vid matbordet, vilket inte helt hör till vanligheten då det brukar krånglas just vid intagandet av mat, men jag höjde bara rösten en gång, och det var när G tog ut sig sugrör ur glaset och blåste luft i det, emot mig, så det skvätte läsk - kanske var befogat att bli lite irriterad?? ;)
Efteråt fredagsmös vi i soffan, och kvällens andra surprise var att jag kunde ducka för både "Arthurs & Minemojerna" och "Zig & Shark", det blev "Gnomeo & Julia"!!!

Var beredd på bakslag i kväll vid läggning, eftersom gårdagen gick förvånansvärt bra! Preppade med två Alvedon och lite internt pepptalk! Jo, det blev lite tjurande idag med, men jag gav inte upp, blev inte tvärarg utan de somnade båda två i sina sängar.

Nu sitter jag här vid köksbordet med min kvällssmoothie och försöker bestämma mig för om jag ska lägga mig på soffan och kolla på en film, eller om jag ska ta min förkylning och lägga mig…. Medan jag funderar på det, bjuder jag på en bild på mig, för ovanlighetens skull, så, här är jag, genomförkyld men ser väl ganska glad ut ändå tycker jag :) Känner mig gladare i kväll än igår, tystnaden är skön, ensamheten går an…

I glaset, smoothie innehållandes äppeljuice, naturell yoghurt, blåbär och banan.

Skål & kram på er!