Önskan; att bli hel!

Idag har jag fått två presenter, helt oväntat!!! Nä, jag varken fyller år eller har namnsdag eller något annat som bör uppmärksammas! Till vänster; te (Höstglöd) och tunnbrödschips (parmesan & gräslök) från en vän som i efterskott ville uppmärksamma min examen (hade ingen allmän fest/mottagning). Till höger; Red Tea & fig shower gel (Mary Kay) från en tjej i samhället, som jag inte tror att jag träffat, men som tänkt mycket på mig och ville visa sin omtanke!

Jag slutar aldrig häpnas av dessa underbara, varma & omtänksamma människor som bor här!!!!!

…men ändå, eller på grund av denna omtanke, smög sig vemodet på nu på kvällskanten. I kväll hade jag så gärna velat krypa upp i en famn, vila huvudet mot ett bröst, känna mig omfamnad, känna mig omtyckt, känna mig sedd… 

Kan även vara min "nya" säng som spelar mig ett spratt, eller hela renoveringen. Vi har bott i gillestugan sedan i slutet på augusti då jag körde igång en renovering av våra sovrum. Min säng har även fått lite färg, tyg och nya madrasser. I kväll var det dags för premiären, vi skulle flytta upp igen, vilket jag givetvis bävade för, då barnen har somnat vid min sida sedan midsommar ungefär, drygt fyra månader! Nu skulle de, enligt min förhoppning, somna i sina egna sängar. Ska väl erkänna att jag inte hade någon större tilltro till mig själv, trodde att jag skulle ge upp och kasta ner barnen i min säng efter massor av gråt och tandgnissel… (och då skulle jag ju slippa sova ensam)..

Visst möttes jag av motstånd, visst ville det gärna sovas i min säng, men hör och häpna, det blev aldrig något stort kaos och båda somnade i sina sängar!! Men, nu står min säng där, i mitt nyrenoverade sovrum, och ser så STOR, och tom och ENSAM ut… känner inte alls för att lägga mig där!!! Jag har ändå försökt pimpla till det, lite tända ljus, nyvädrade täcken osv.

Det enda jag vill i kväll, är att få krypa upp i en famn!! Ja, inte vilken som helst då, har ju redan erkänt att mitt hjärta klappa extra för någon speciell, och i kväll längtar jag efter honom väldigt mycket! Jag brukar kunna resonera förnuftigt med mig själv, "visst det är sunt att längta, men du är INTE redo, jobba med dig själv, fokusera, koncentrera dig på din lilla familjeenhet, se till att bli HEL" - men i kväll biter inget. 

Jag vill bara krypa upp i hans famn, bara vara, känna närhet! 

Längtar!!! <3