I mitt förra inlägg kunde ni läsa lite om hur jag mår just nu, sammanfattningsvis befinner jag mig på botten av en ganska djup svacka och har svårt för att ta mig upp! Även sorgen har varit mer påtaglig igen och det kan liksom bara helt plötsligt slå mig "F**, han dog verkligen!!" och så är det som jag får ett knytnävsslag i magen. Tror kan jämför med hur jag mår nu, ungefär med hur jag mådde i februari... Även om jag kommit att acceptera vissa saker, är det så grymt och svårt att acceptera att barnen inte får växa upp med sin pappa....
Upp på allt detta har jag känt mig ensam och uppgiven. Jag vet att det kan bli bättre, och SKA bli bättre, men jag känner mig så otillräcklig och osäker på om jag hanterar situationer på bästa sätt, ibland är jag till och med övertygad om att jag INTE gör det.
Detta i combo med natt efter natt utan riktigt sömn har förstärkt känslan av att var ensam och otillräcklig, vilket kan få den bäste att känna sig låg. Jag har längtad efter att få soooooova! Så i natt hände det, jag sov, i 4-5 timmar, oavbrutet!!! Sov som ett barn...
Sedan olyckan har jag bara drömt två gånger (som jag kan minnas när jag vaknar), båda drömmarna har varit surrealistiska med italienskt maffiatema där jag hittat döda gubbar i badkar osv, helt oförklarligt, och senaste månaderna har jag inte haft någon dröm jag kunna minnas alls, utan bara fått känslan av att det var tre minuter sedan jag somnade när jag vaknat. Förutom i morse då....
Kom inte ihåg något i morse, men när jag körde bilen förut idag, så kom jag på det, jag drömde om H i natt!!!! Plötsligt stod han framför mig, jag fick en puss och en lång varm kram!!!! Jag minns att jag tänkte att det var så länge sedan jag fick känna honom omfamna mig, att det kändes så tryggt och att det kändes som om han ville förmedla att han fanns vid min sida, vakade över oss och tyckte att jag kämpade på bra! Kanske är det så, att när vi efterlevande har det som allra jäkligast här nere, får våra änglar tillåtelse att besöka oss i drömmen, för att ge oss kraft och styrka att orka lite till... Kanske var det därför jag sov så skönt under natten? Jag vill gärna tro att det är så!!!!
Så stärkt av detta, ska jag bära med mig den känslan och erövra mitt liv igen, hitta tillbaka, må bra igen, för det är jag värd!!!
Du kommer att må bra igen-det tar tid och tyvärr blir det små bakslag ibland....Tron verkar allt sa alltid min mamma ( som inte var speciellt religiös av sig) När hon pga av ålder och sjukdom lämnade jordelivet så hittade vi brev till oss barn. Där skrev hon om sin syn på vad som hände efter livets slut-hon skulle alltid finnas hos oss fast i en annan dimension -tänk att min mamma kunde tänka såna tankar-det trodde inte vi....Men idag är det en tröst, hon finns där fast vi inte ser henne-så kan vi känna. Känna vibrationen och i hjärtat vet vi precis vad det betyder....Så i min "värld" så tror jag att du har din sambo och barns pappa med dig i ditt liv. Han finns där och kommer att ge dig kraft att leva vidare....All lycka till dig och dina barn! Maria
SvaraRaderaTack Maria, dina rader värmer mitt hjärta!
SvaraRadera