Ja, hur i hela världen tar man det lugnt med två små barn??? Antingen tar jag det lugnt på soffan och får två små troll som kräver uppmärksamhet i kubik, slåss med varandra i parti och minut och är allmänt understimulerade. Eller så fyller jag deras dag med lagom av aktiviteter, får en lugn miljö, mestadels nöjda barn och detta är vilsamt för själen men ack så uttröttande för resten av mig!
I morse var vi uppe vid en tid som verkar funka för oss alla tre, just idag i alla fall. Frukosten avlöpte relativt smidigt och jag slapp sitta i en timme med G bara för att han skulle få i sig en ynka knäckemacka. Det löpte på så bra så vi var vid A6 strax efter tio, vilket är väl ambitiöst eftersom köpcentrat visst öppnade först kl 11:00.... Oooops! Ja, ja, det bevisar ju bara att jag inte är den typ av tjej som ränner benen av mig i affärer direkt, och IKEA öppnade ju redan kl 10:00 så vi gick dit i stället.
Renoverar ju barnens rum, så Stina skulle behöva ett litet skrivbord. Hittade ett litet som var nedsatt från 699.- till 299:- som var vitt med GULA detaljer, jag vill lova att sonen blev eld och lågor!!! Så det slutade med att han fick ett skrivbord och en gul stol, dottern fick ärva brorsans gamla helvita skrivbord med motivationen att hon får nya tapeter i sitt rum nu och det får inte G och så fick hon en rosa stol som plåster på såret. Så hela kalaset gick på 597:- vilket var 102:- billigare än vad jag räknat med att skrivbordet skulle gå på. Bonus var också att jag kom ihåg att utnyttja presentkort för 400:- som H fick i födelsedagspresent förra året, och som bara gällde ett par dagar till innan de brände inne! På så sätt fick han också bli delaktig i barnens nya rum!
På IKEA träffade vi underbara familjen B som frågade om vi inte ville komma upp till dem, leka av barnen och äta lunch, lät ju som en perfekt plan!! Men DÅ slog det mig.... tidigare var jag ju tvungen att kolla med H om det var ok, om han hade några andra planer, om han kunde hitta något i frysen att käka till lunch osv. Nu behöver jag inte/finns ingen att konferera dessa frågor med. Det blev så tydligt att allt bara hänger på MIG hela tiden, och det är ingen som lägger sig i var jag äter lunch, sover osv... Ingen här hemma som engagerar sig i vad jag gör, eller bryr sig om mig... Ingen som frågar; när jag tänker kommer hem, som längtar efter mig, som frågar om jag haft en bra dag, hur jag mår eller om jag vill ha en kram..... Men så är livet just nu, och även om jag har förhoppningar på framtiden (när jag nu är redo för den!?), så lever jag här & nu för tillfället och det är vissa saker jag bara måste tugga mig igenom för att kunna gå vidare, som att exempelvis acceptera läget som det är idag. Jag behöver inte gilla det, bara acceptera det.... svårt nog emellanåt!!!
Efter lunch och lek, begav vi mammor oss till Allianskyrkan med barnen för att kolla in deras barnkör. G har tidigare gått i svenska kyrkans barnkör, men inte riktigt landat där. Fördelen om barnen vill sjunga i Allianskyrkan är att det är gångavstånd, BÅDA barnen får vara med och barnen känner tjejen som håller kören väldigt väl. Känns som de tyckte det var ok, även om de inte deltog jätteaktivt i dag, men när barnen skulle somna i kväll låg S och småsjöng/viskade i mitt öra "Jag tror på Gud, jag tror på Gud, jag tror på Gud", en text som satte sig i alla fall ;)
Cyberkram på er därute!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar